Irans kurder gör uppror

ARBETAREN | Det största upproret på 25 år rasar just nu i de iranska delarna av Kurdistan. I förra veckan dödades minst 20 människor i demonstrationer, den iranska regimen har sänt 100 000 soldater för att kväsa protesterna och fullt undantagstillstånd råder. Men hittills har omvärlden blundat för händelserna.

Den senaste tidens oroligheter började med att den kurdiska aktivisten Shivan Qaderi dödades i Mahabad i Iran den 9 juli. Efter att han skjutits på öppen gata band soldaterna honom – fortfarande vid liv – bakom en bil och körde runt genom stadens gator. Senare utsatte de honom för grov tortyr, bland annat genom att sticka in nålar i hans kropp och dra ut naglarna, varpå han till sist avled.

Sedan dess har demonstrationer avlöst varandra i hela Kurdistan, liksom i de västra delarna av den angränsande provinsen Azerbajdzjan. Den iranska regimen har gjort allt för att slå ner protesterna, som nådde sin kulmen förra tisdagen då invånarna i staden Saqqez gick ut på gatorna och satte statliga byggnader, banker och bilar tillhörande statligt anställda i brand. Kvinnor deltog i stor utsträckning i demonstrationerna, och vid flera tillfällen attackerade kvinnor soldater och poliser som försökte arrestera demonstranter.

Enligt The Guardian har den iranska regimen placerat ut så många som 100000 soldater i Kurdistan för att krossa upproret. Det råder undantagstillstånd och utegångsförbud i hela provinsen.
I Saqqez – som är något av hemort för den våg av arbetarkamp som svept över delar av Iran under det senaste året (se Arbetaren nr 51-53/2005 Arbetarnas Iran) – bemöttes demonstrationerna med skarp ammunition, som bland annat avfyrades från helikoptrar.

Mahmoud Salehi är talesman för Kommittén för oberoende fackföreningar och ledande arbetaraktivist i Saqqez. Han förklarar situationen för Arbetaren:
– Folk var på gatorna och gick i armkrok och skrek slagord mot den islamiska regimen. De var helt orädda. De kastade stenar men möttes av skarp ammunition. Under dagen och kvällen dödades 14 personer bara här i Saqqez och många skadades. Men de skadade vågar inte gå till sjukhuset. Det finns soldater och basiji (den islamiska regimens paramilitär) där, och dessutom har de läkarna under kontroll och tillåter inga hembesök. Vi tror att fler kommer att dö.
Sammanlagt beräknas över 20 personer ha dödats och 300 skadats i Kurdistan under den senaste veckan. Förutom en rad framstående kurdiska ledare och människorättsaktivister arresterades över 200 personer bara i Saqqez. Mahmoud Salehi togs in på förhör, men sattes i stället i husarrest tills vidare.

Den kurdiska vänstergerillan Komele utlyste generalstrejk i hela Kurdistan på söndagen, och enligt iranfocus.com kunde man inte se många människor på provinsens gator och basarer. Soldater och polis förhörde alla som rörde sig i grupper om fler än två, och de som inte hade sina ID-kort med sig häktades. Under hela strejken snurrade helikoptrar över samtliga kurdiska städer.

Farhad Shabani är medlem i Komoles centralkommitté och bosatt i Uppsala. Han förklarar att generalstrejken hade fyra krav: internationell uppmärksamhet inför regimens brott i Kurdistan, frigivandet av alla politiska fångar som gripits i och med protesterna, omedelbart slut på regimens militarisering av regionen och respekt för det kurdiska folkets rätt att protestera. Shabani anser att det var en lyckadgeneralstrejk, dels för att det kurdiska folket i Iran nu känner sig mer enade än på länge, och dels för att utländska medier såsom BBC och Radio France till sist börjat rapportera om händelserna.
– Det är första gången sedan 1980 och 1981 som det kurdiska folket protesterat i så stor utsträckning och bemöts med sådant våld från den islamiska regimen. Skillnaden den här gången är att Komele inte är där i Kurdistan som milis och kämpar tillbaka – nu är det den kurdiska civilbefolkningen som kämpar.
Är det en nationalistisk rörelse som väcks till liv igen?
– Det kurdiska folket är inte mer nationalistiskt än andra folk. Det som sker i Kurdistan idag är resultatet av en radikal rörelse bestående av arbetare, proletärer och arbetslösa ungdomar som inte ser någon framtid – det är missnöjda och förtryckta människor som protesterar.

I staden Suleymania i de irakiska delarna av Kurdistan samlades mer än 400 personer i lördags för att protestera mot den iranska regimens behandling av kurderna på andra sidan gränsen. Samtidigt hade Komele kallat till demonstration på Sergels torg i Stockholm, där cirka 300 personer samlades.
Amnesty International har uttryckt bestörtning över händelserna och krävt en oberoende undersökning av alla rapporter om brott mot de mänskliga rättigheterna.

Den islamiska regimen själv erkänner att den kurdiska befolkningen ägnat sig åt oroligheter under de senaste veckorna, men skyller dem på ”huliganer och kriminella element.” Sedan Mahmoud Ahmadinejad installerades som president har Iran skakats av ovanligt intensiva upplopp och demonstrationer, i Kurdistan, Khuzestan, Mashhad och många andra städer. På tisdagen meddelade Reuters att fyra iranska poliser dödats i eldstrid med kurdisk gerilla nära staden Urmia. Tidigare under upproret har tre soldater dödats.

Shora Esmailian

Publicerad i Arbetaren nr 32/2005