Iran: Miljonärsmullor till attack

ARBETAREN | Mindre än en månad efter att FN:s säkerhetsråd antog resolution 1737 om nukleära sanktioner mot Iran får presidenten utstå hård kritik, både från sina allierade och sina politiska fiender. Irans inrikesspänningar är komplexa, och det återstår att se hur de kommer att utvecklas: de har skiftat riktning många gånger förr.

Mahmoud Ahmadinejad ska med sedvanlig nonchalans ha avfärdat FN-resolutionen som ”inget annat än rivet papper”. Irans högsta religiösa ledare, Ayatollah Khamenei, har enligt tidningen Jomhouri-e Eslami, som han själv styr, tvärtom sagt att resolutionen verkligen skadar landet och inte ska bagatelliseras. Det tolkas som en skarp markering mot Ahmadinejad, och en antydan om att han bringat olycka över landet.

Också i det iranska parlamentet, majles, höjs rösterna. De konservativa krafter som tidigare stöttat Ahmadinejad har nu gått ihop med de mer reforminriktade parlamentsledamöterna och undertecknat ett protestbrev riktad till presidenten. Där beskylls han bland annat för att inte ha skött den iranska ekonomin, eftersom inflationen än en gång skjutit i höjden.

I mitten av december gick iranierna till val, den här gången till kommunalval och val till Expertrådet, som i sin tur utser landets högsta styrande Ayatollah. De konservativa tappade kraftigt mark i båda valen. Före detta presidenten Hashemi Rafsanjani, Ahmadinejads främsta rival i presidentvalet 2005, har nu fått en plats i Expertrådet, vilket kan räknas som en stor framgång för de så kallade ”miljonärsmullorna”, vars största intresse ligger i att köpa upp och sälja mark och fabriker i Iran.
Samtidigt som den interna kritiken blir starkare för varje dag fortsätter USA:s och Israels hot om ett anfall mot Iran. Om inte Iran har stoppat all anrikning av uran 60 dagar efter antagandet av resolution 1737, alltså den 21 februari, kommer sanktionerna att utvidgas till annat än nukleära varor. Under förra veckan passade Ryssland på att sälja luftvärnsmissiler till Iran, vilket faller under kategorin självförsvar och därför ännu inte är otillåtet enligt FN – ett tecken på att Iran förbereder sig för alla eventualiteter.

På senare tid har också USA skärpt kritiken mot den islamiska republiken för dess ”inblandning” i Irak. Bland annat greps iranska diplomater i staden Ardebil i kurdiska delen av Irak i början av januari, och de har fortfarande inte släppts.

Ahmadinejad kom till makten genom populistiska löften till de fattiga massorna i Iran. Miljonärsmullorna och börsen uttryckte till en början oro över hans jordskredsseger, just på grund av hans tal om att oljepengarna skulle överföras till ”folkets bord”, men de accepterade honom med tiden. Efterhand har det under hans presidentskap etablerats en någorlunda harmonisk relation dem emellan, och folket har fortfarande inte fått ta del av oljerikedomarna. Visserligen är varken den iranska ekonomin eller miljonärsmullornas kapital uppbyggda av frihandel med väst, men om en total isolering av landet genomdrivs av säkerhetsrådet betyder det att Iran förlorar de stora marknaderna Ryssland och Kina – något som sannolikt ligger till grund för protesterna mot Ahmadinejad.

Presidenten kommer heller inte från det fina skiktet präster, utan från det enklare fotfolk som stödjer den islamiska republiken och bemannar dess militära grenar. Det har alltsedan revolutionen funnits en spänning mellan miljonärsmullorna och den fattiga soldatmassan i statsapparaten, och det tycks som att den åter kommer upp till ytan när nu Iran står vid randen av ett anfall och totalisolering. Miljonärsmullorna, med sina ekonomiska intressen, kan vara på väg att vända den mer ideologiskt nitiska presidenten ryggen.

Shora Esmailian

Publicerad i Arbetaren nr 4/2007