”Att prata sex är vår själ” – RFSU:s nya generalsekreterare vill nå ut i förorterna

ARBETAREN | RFSU:s nya generalsekreterare Åsa Regnér vill betona organisationens roll som folkrörelse. Det är viktigt att ha en bred förankring för de frågor RFSU driver, menar hon.

Sedan 1933 har Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, kämpat för tre rättigheter: rätten att vara, rätten att njuta och rätten att välja. Förutom arbetet med sexualupplysning, opinionsbildning och utbildningar är RFSU i dag en tung aktör i internationella sexualpolitiska frågor. Åsa Regnér utsågs i förra veckan till förbundets nya generalsekreterare. Hon har länge arbetat med jämställdhetsfrågor på bland annat arbetsmarknadsdepartementet och TCO. Som generalsekreterare vill hon nå flera grupper i samhället och brinner för internationella frågor.

Vad är den största utmaningen med att bli RFSU:s generalsekreterare?
– Det som är roligast är att sexualpolitiska frågor diskuteras på alla nivåer och bredder. Både globalt, nationellt och lokalt. Utmaningen är att vara aktiv i debatten och sätta fingret och kasta ljuset på frågor som behöver belysas även om någon politiker kanske inte har ett intresse av det just då. Utmaningen blir att ha en bra analys, vara tillräckligt på och snabb.

Är det någon speciell fråga du tänker på, som inte blir belyst just nu?
– Frågan om utländska kvinnors rätt till abort till exempel handlar mycket om rätten till fri abort överhuvudtaget. Jag tror att det finns ett starkt stöd för den svenska abortlagstiftningen bland svenska kvinnor och män. Men jag tror också att det finns ett motstånd som söker olika kanaler att verka igenom.

Förutom politikerna, vilka är det RFSU ska nå under din ledning?
– RFSU har väldigt aktivt valt att vara en folkrörelse. En folkrörelse är beroende av ett brett engagemang, att många känner att de här frågorna angår mig och att här vill jag satsa min energi och stödja. I den andan vill jag verka. Jag vill att folk ska känna att den här meningsfullheten finns och att RFSU bedriver ett relevant arbete. – RFSU har lyckats anpassa sig väldigt väl med samhällets förändring de 75 åren som organisationen har funnits. Frågorna som RFSU har drivit har blivit en del av samhällsbygget väldigt tydligt. Jag tror att man nu i ännu större utsträckning måste anpassa sig till hur det nya Sverige ser ut som till exempel att en femtedel av befolkningen har utländsk bakgrund. Hur ska vi attrahera personer med utländsk bakgrund som vill vara med och diskutera dessa frågor. Kan RFSU vara närvarande i storstäders förorter? Kan vi bli mer relevant för flera?

Tror du att det blir svårt att nå vissa grupper i förorterna?
– Nej, inte svårare än andra. Jag tror att det gäller att fundera över hur man gör det, på ett sätt som passar folk. RFSU har en mottagning som man har haft länge och som bedriver ett väldigt bra arbete. Dit är alla välkomna. Jag är säker på kliniken har erfarenheter att bidra med.
– Det är också viktigt att komma ihåg att frivilligorganisationer är en sak och att det offentliga är en annan. Frivilligorganisationer ska inte göra det som det offentliga egentligen borde göra. Det jag skulle vilja göra är att samla kunskap och försöka identifiera vilken roll som RFSU skulle kunna spela på; till exempel de muslimska tjejernas villkor. Det är de som ska tala om vad det är i så fall, rent konkret. Men även latinamerikanska killar, eller äldre kvinnor och män.

Hur kommer det sig att RFSU inte kallar sig feminister?
– Det finns en diskussion som har pågått en tid där man har diskuterat om man ska kalla sig för det eller inte. Än så länge har man kommit fram till att man inte är mogen att ta det beslutet.

Är det viktigt för dig att RFSU kallar sig en feministisk organisation?
– Jag själv har alltid kallat mig för feminist, så länge jag minns i alla fall. Om du hade frågat mig för sju år sedan hade jag tyckt att det är klart att alla organisationer måste jobba för att utjämna skillnader mellan kvinnor och män och därför ska kalla sig för feminister. Men jag tycker att erfarenheterna, inte minst genom politiska partiers feministetikett under de senaste åren, visar att det faktum att man kallar sig feminist som organisation inte nödvändigtvis leder till att man gör en jämställdhetspolitisk analys. Jag uppfattar det som att RFSU vill gå mycket grundligare till väga för att dels är man noga med vad man menar med feminism, men också noga med att säga vad det ska leda till. Vad ska feminismen innebära för det arbete man bedriver. Jag känner stor respekt för det sättet att jobba.
– Sedan tycker jag att RFSU alltid har jobbat väldigt starkt för jämställdheten genom RFSU:s fyra grundläggande områden: rätten till fri abort, tillgång till preventivmedel, sexualundervisning och frågor som rör hbt-personer (homo- bi- trans-). Alla de frågorna är jätteviktiga för jämställdheten. Redan i dag bedriver RFSU ett starkt jämställdhetspolitiskt arbete både i Sverige och i världen. Frågor som exempelvis mödra- och spädbarnsdödlighet som är ett stort problem i stora delar av världen. De fyra grundläggande frågorna är ett bra sätt för att lösa problemen. Rätten till den egna kroppen är otroligt viktigt för kvinnors liv.

Hur informerar man om sex i vårt översexualiserade samhälle, där vi får bilder och budskap men inte information?
– RFSU:s själ är att diskutera sexualpolitik och sexualitet som något positivt i människors liv. Som en positiv och häftig kraft som måste få ta plats och som man har rätt att bestämma över själv. RFSU gör det av övertygelse och inte för att man ska ha en viss upplaga eller sälja någonting, det finns ingen baktanke mer än att man faktiskt vill föra ett samtal. – För mig är inte problemet att man pratar om sexualitet i samhället, problemet är om man begränsar möjligheten till den egna lusten, eller glädjen att vara sig själv.

Är internationella frågor något viktigt för RFSU att jobba med?
– Absolut, verkligen. Om man tittar på FN:s millenniemål, som är målen för fattigdomsbekämpning och utveckling i världen, så ser man att minst fyra stycken har direkt bäring för frågor som RFSU jobbat med i alla år och gör på olika ställen i världen. Till exempel mål om hiv/aidsbekämpning, och mål om lägre mödra- och spädbarnsdödlighet. De frågorna är direkt kopplade till kvinnors möjlighet att kontrollera sin egen sexualitet och sin egen kropp.
– Även i hbt-frågor finns utrymme att i större utsträckning jobba med dem internationellt. Fortfarande är det kriminaliserat i 70 länder att vara ickeheterosexuell. Inom ramen för Sidas verksamhet ska RFSU och RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) starta utbildningar och stödja hbt-organisationer och personer i flera länder. För att öka livsutrymmet och rättigheterna.

Shora Esmailian

Publicerad i Arbetaren nr 7/2007