Varför tjatar kommentatorerna om Stenmark?

Posted on 28 februari, 2007

0


ARBETAREN | ”Inget OS. Inget fotbolls-VM. Inget riksdagsval. Agendan för 2007 ser lite tom ut jämfört med tidigare år.” Så inledde redaktören Clas Barkman Dagens Nyheters ”07 Guiden till året som kommer” som damp ner i brevlådan på nyårsafton.

Märk väl: ”Inget fotbolls-VM”. På samma bilagas mittuppslag finns ett kalendarium över 2007 års höjdpunkter. Och vad hittar man där, om inte ett Dam-VM i fotboll som startar i Kina den 10 september. Vem ska man tro på nu?

”Han är måttstocken för all skidåkning”. Så sade den amerikanska sportkommentatorn Paul Robbins till DN om Ingmar Stenmark, samma dag som Anja Pärson tog sin trettonde mästerskapsmedalj. Ingmar Stenmark har tagit tio.

Några dagar före Åre-VM tillfrågades sportkommentatorer om favoriterna. Namnen på manliga skidåkare rann som vatten från kranen, men favoriterna bland kvinnorna blev ”österrikiskorna”. Efter att Åsa Sandell hade boxats för första gången i Sverige på boxningsgalan i slutet av januari skrevs det visserligen på sportsidorna om hennes överlägsna seger. Men mellan raderna kunde man läsa att det egentligen inte var hennes förtjänst. Hon vann för att motståndaren var ”den lönnfeta, två decimeter kortare amerikanskan Tiffany Carter”, som det formulerades på sportbloggen hos Sydsvenskan, den tidning Åsa Sandell är tjänstledig från. I samma inlägg funderade Anja Gatu på att hon fortfarande inte vet hur bra Sandell egentligen är.

Jag vet att damfotboll inte har samma cred som herrfotboll, men det förvånar mig ändå att dam-VM är helt osynlig för vissa. Och det är kul att det går bra för Anja Pärson, men hur kommer det sig att Ingmar Stenmark fortfarande ses som en större skidhjälte? Varför tjatar sportkommentatorer och sportjournalister om att reglerna var annorlunda på hans tid? Jag tolkar det inte som annat än att det är hotande när kvinnor inte bara blir lika bra som män, utan ännu bättre. Och den som såg boxningsmatchen mellan Åsa Sandell och Tiffany Carter kunde se att Sandell jobbade hårt uppe i ringen. Det var ingen gratisseger som medierna framställer det.
Det tog ett bra tag, men kvinnor inom sporten syns mer i dag, hyllas då och då, och fler tittar på damfotbollen än förr. Ändå är det bara två av kvinnorna i svenska damlaget som får betalt för att träna. Resten har andra jobb vid sidan av och tränar på sin fritid, medan Zlatan och Henke är värda miljoner.

Det är dags att på allvar satsa på tjejer inom idrotten i hela landet. Ge tjejer de bästa träningstiderna på sporthallarna och på arenorna. Peppa unga tjejer att börja med idrott. Utse fler tränare – som inte tafsar – för tjejlag så att de inte måste sluta när de kommit över juniornivå. Om inte det är så att de hotar för mycket, vill säga.

Shora Esmailian

Publicerad i Arbetaren nr 9/2007

Annonser
Posted in: Feminism