Heligt vänsterprassel

Posted on 6 april, 2007

0


ARBETAREN | Det har gått sju år sedan staten skilde sig från Svenska kyrkan, men under täcket fortsätter förhållandet. Resultatet är att kyrkan har privilegier som ingen annan ideell organisation har, att religiösas yttrandefrihet är större än andras och att Kungen enligt svensk lag måste fördöma muslimer.

En trädgårdsmästare krattar gruset på kyrkogården vid Adolf Fredriks kyrka mitt inne i centrala Stockholm och en kvinna sitter på en bänk och läser en bok. Inne i kyrkan är det tomt så när som på en präst som packar upp papper så det ekar över hela salen. I taket är Jesu liv illustrerat och här var och blänker guldet där solen lyser på.

Tio meter därifrån är en stor samling människor på väg in i den betongklump som kallas ABF-huset, Arbetarnas bildningsförbunds högkvarter. Förutom den rent estetiska skillnaden: hur kommer det sig att de som tror att Gud finns har rätt att fritt använda Sveriges alla kyrkor som möteslokal, medan den som vill arrangera en studiecirkel om kommunismen måste hyra lokal av ABF? Och varför får inte ABF rätten att viga folk, hjälp av skatteverket med att ta in avgifter och möjligheten att kringgå lagen om hets mot folkgrupp?
Sedan stat och kyrka skilde sig år 2000 var det meningen att kyrkans långa privilegium som statskyrka skulle försvinna. Men så blev det inte riktigt. – Staten och Svenska kyrkan skildes aldrig. De lever numera i ett särboförhållande och har inte lyckats separera fullständigt. Det finns en hel del rester kvar av statskyrkan, säger Felicia Gilljam på förbundet Humanisterna.

I 464 år var Svenska kyrkan statskyrka. Den infördes under Gustav Vasas tid, närmare bestämt år 1536. I slutet av 1960-talet försökte Alva Myrdal lösa upp banden mellan stat och kyrka, men det var först 1995 som beslutet togs att den statliga myndigheten Svenska kyrkan skulle avskaffas vid millennieskiftet eftersom riksdagen ansåg att staten bör förhålla sig neutral till olika trossamfund i ett modernt samhälle. Men kyrkan behöll sin särställning genom en egen lag, ”Lagen om Svenska kyrkan”.
– Bara det är en märklighet, att man har en lag om en av tusentals ideella organisationer i landet. Man har lagstiftat om hur en av dessa ska vara uppbyggd. Det var ett av Svenska kyrkans krav inför skilsmässan, säger vänsterpartisten Mats Einarsson, som arbetade med frågan när han satt i Riksdagens konstitutionsutskott från 1998 fram till 2006. Numera är han kommunalråd i Botkyrka.

Skatteindrivning
I ”Lagen om Svenska kyrkan” finns en angivelse om vilken teologi den Svenska kyrkan ska ha, nämligen den evangeliskt lutherska. Lagen föreskriver också hur Svenska kyrkan ska vara uppbyggd och att ”den som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokal och regional kyrkoavgift” – en service som skatteverket utför åt kyrkan.
Även andra trossamfund kan få skatteverkets hjälp med att driva in medlemsavgifter, något som Mats Einarsson tycker är underligt:
– Inga andra slags organisationer, till exempel fotbollsföreningar eller politiska partier, skulle kunna få hjälp av skatteverket på det sättet. Det är ett religiöst privilegium.

Särskilda bidrag
Dessutom åtnjuter trossamfund ett särskilt bidrag som inga andra typer av organisationer kan få:
– Staten inrättar en lista över trossamfund som har rätt att söka bidrag. Det är trossamfunden själva som får en kaka av staten för att sedan dela upp den sinsemellan. Bara det är väldigt konstigt. Då har staten själv ingen koll på vilka som får vad, säger Felicia Gilljam på Humanisterna. De har själva sökt bidraget eftersom de anser sig företräda ett alternativ till religiös livsåskådning, men fått avslag.
– Enligt lagen om trossamfund finns det vissa bestämmelser om vilka som har rätt att söka detta bidrag. Då ska man bland annat förrätta gudstjänst och upprätthålla de värderingar som det svenska samhället vilar på. Buddisterna får bidraget trots att de inte har gudstjänst, de tror ju inte på Gud. Också Muslimska Rådet och andra muslimska organisationer har rätt att få en del av statsbidraget. Jag måste säga att vissa av dessa som får pengar är emot homosexuellas rättigheter och förtrycker kvinnor. Att de skulle ha större rätt att få pengar än vi som arbetar för jämställdhet, demokrati, frihet och ickediskriminering känns märkligt, säger hon.

Vigselrätt
Förutom att Svenska kyrkan har fortsatt rätt att sköta begravningsväsendet, har den även vigselrätten kvar tillsammans med andra trossamfund.
– Det är en klar övervikt för religiösa organisationer som av någon anledning anses ha rätt att inrätta juridiska kontrakt mellan folk. De allra flesta inom Humanisterna är överens om att kyrkan inte ska ha någon vigselrätt. Det är ett juridiskt kontrakt och det ska skötas av staten. För dem som tycker att själva kontraktsskrivandet i en borgerlig ceremoni är tråkigt så kan man ordna vilken fest eller ceremoni som helst i kyrkan eller gå till Humanisterna eller hoppa bungy-jump. Om nu kyrkan tycker att man gifter sig inför Gud så visst: gift er inför Gud, men det ska vara något annat än den juridiska vigseln, säger Felicia Gilljam.

Utvidgad yttrandefrihet
Sedan 1952 har vi haft religionsfrihet i grundlagen, en frihet som utnyttjats till en utvidgad yttrandefrihet för religiösa. När pastor Åke Green, som under en gudstjänst refererade till homosexuella som ”en cancersvulst på hela samhällskroppen”, friades han genom att åberopa religionsfriheten.
– Det här faller tillbaka på problematiken med religionsfrihetsbegreppet. Självfallet ska vi ha religionsfrihet, självfallet ska folk få tro på vad de vill. Problemet med att ha det begreppet i lagen är i dag att folk kan utnyttja det för att göra saker som annars inte är tillåtna, som omskärelse av pojkar till exempel. Det är ett övergrepp, men bara för att folk är religiösa ska de få göra det i alla fall.

Man skulle aldrig tillåta att folk klippte bort örsnibben på barn, men en del av penis går bra, säger Felicia Gilljam. Mats Einarsson tror att det finns en större tolerans för vad som sägs i ett kyrkorum jämfört med ett appellmöte på stan:
– Religion anses på någon sätt känsligare och särskilt skyddat. Det är ingen som håller på med lagstiftning som vill erkänna det, men nog är det så att det uppfattas som känsligare och att man tillåter mer när det sker i religionens namn. I dag gör man nog också en åtskillnad mellan kristendomen och andra religioner.

Antimuslimsk kung
Förutom en specialdesignad lag så regleras förhållande mellan staten och Svenska kyrkan i en av de fyra grundlagarna: successionsordningen. Först och främst säger den att Sverige är en monarki och att kungen är statschefen, men successionsordningen bestämmer också trosföljden och att statschefen inte åtnjuter någon religionsfrihet. Så här står det: ”Konungen skall alltid vara av den rena evangeliska läran, såsom den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Den som avger denna trosbekännelse åtar sig bland annat att ”fördöma alla kättare” såsom ”manikéer, arianer och muhammedaner”, alltså muslimer. Arbetaren har förgäves försökt nå hovet för en kommentar. På 1990-talet tog Riksdagen upp frågan om en förnyelse av den Augsburgska bekännelsen, men förnyelseförslaget röstades ned.

Mats Einarsson tror att anledningen till att skilsmässan inte fullbordats är de kompromisser som gjordes mellan staten och Svenska kyrkan.
– Starka krafter inom Svenska kyrkan var helt emot en avveckling av statskyrkan. Det blev helt enkelt en kompromiss om skatteintäkterna, begravningsväsendet och vigselrätten, som fortfarande med automatik tillfaller Svenska kyrkan. Prästen Dag Sandahl satt med i Svenska kyrkans centralstyrelse inför skilsmässan. Han menar att det är tvärtom. Det är staten som inte velat släppa kontrollen över kyrkan, därav den speciella lagen.
– Jag har ett mer marxistisk perspektiv: staten släpper inte en stor ideologisk statsapparat ifrån sig utan behåller kontrollen. Det gör man nu hårdast genom de politiska partierna. Partipolitiseringen består och förstärks. Förr i världen satt inte vänsterpartister eller sverigedemokrater i kyrkomötet, det blev resultatet av de nya relationerna. Svenska kyrkan är Herrens hus, men det är politiker som i dagsläget bestämmer vad den ska tycka och säga. Staten vill behålla politisk kontroll över kyrkan, det är en del av själva maktutövningen, säger Dag Sandahl som tycker att det positiva med skilsmässan är kyrkans åtminstone rent teoretiska möjlighet att styra sig själva. Mats Einarsson tror inte heller att någon förändring av relationen mellan stat och kyrka är att vänta.
– Kristdemokraterna kommer att stoppa varje försök att göra någonting på det här området, om det inte riktar sig mot muslimerna naturligtvis. Det är bara principiella liberaler och vänsterpartister som jag som rotar i sådant här.

Shora Esmailian

Publicerad i Arbetaren nr 14–15/2007

Annonser