Släng ut ”svenskarna”?

ARBETAREN | Det vände sig i magen så pass att jag fick svårt att sova när jag sent förra tisdagen öppnade DN och upptäckte migrationsminister Tobias Billströms senaste utspel, i debattartikeln ”Ställ tydligare krav på våra invandrare”. Varför?

Det krävs en noggrann textanalys med antirasistiska glasögon för att komma förbi den första, reflexmässiga vämjelsen. Annars blir det bara en dimma av ord.

Ta till exempel det här med ”grundläggande svenska värderingar”. Sådana måste vi ”tydligt kommunicera”, förklarar de tre moderaterna, ”till människor som kommer hit”. Men exakt vad är det för värderingar som höjer svenskar, utan ursprung i andra länder, ovan den homogena massan invandrare? Att de hjälper skrikande barn eller inte dödar människor i onödan? Att de tar av sig skorna när de kommer hem eller tittar sig för innan de korsar gatan?

Att utgå från att en stor, odefinierad grupp människor inte delar vissa ”grundläggande värderingar” – vilka de nu är – bara för att de kommer till Sverige utifrån, är ingenting annat än rasism svart på vitt.

Eller se på det så här: om det nu skulle komma hit människor som inte delar Billströms personliga värderingar, vilka demokratiska rättigheter har han och regeringen att ställa krav på att de ska efterapa dem? Hört talas om yttrandefrihet? Varför inte börja med att sopa framför den egna mattan och slänga ut alla svenskar som är homofober, sexister eller människor som helt enkelt inte kollar sig för när de går över gatan? Av debattartikelns svepande formuleringar kan man möjligen uttyda att ”grundläggande svenska värderingar” är arbete och egen försörjning. Jag undrar om migrationsministern någonsin tagit del av de spaltmetrar och rapporter som visar på svårigheterna för människor med utländska namn att få arbeten som de är utbildade till, svårigheter som per definition uppställs av ”svenskar”. Men som Olle Svenning konstaterar i söndagens Aftonbladet är regeringen inte ute efter att invandrade människor ska kunna förverkliga sig själva genom värdiga yrken, utan efter att de ska vara svenskarnas löneslavar i diverse lågstatusjobb.

Precis som palestiniern jag känner som städar Täby centrum. På de golven går, misstänker jag, familjen Reinfeldt runt och shoppar.

Shora Esmailian

Publicerad i Arbetaren nr 36/2008