Men hur mår de?

Posted on 11 november, 2008

0


ARBETAREN | – Blunda och ta ett djupt andetag. Jag mår bra, jag är trygg. Och öppna ögonen med ett leende på läpparna.

Så börjar den 28 årige psykologen Ayad al-Hamdany sina sessioner när han träffar patienter i Gaza. Al-Hamdany är en av tre statsanställda psykologer på hela Gazaremsan, med drygt 1,5 miljoner invånare.

I PeÅ Holmquist och Suzanne Khardalians dokumentärfilm om al-Hamdanys ambulerande praktik, Unge Freud i Gaza, får vi en inblick i Gazabornas tillvaro. En patient har svårt att komma över sin fästmans död i en bilolycka, alla andra patienter vi får följa har problem relaterade till ockupationen, den psykiska ohälsa som kommer av att leva under allt från nattliga bombräder till arméns kontroll över luftrum och vatten samt, inte minst, den totala isoleringen. Men regissörerna lyckas också, utan att peka finger, visa hur samhället blir allt mer religiöst och patriarkalt.

Filmens mest rörande scen är när al-Hamdany har gruppterapi med ett gäng åtta–tio-åringar som alla har förlorat någon nära – en syster, en bror, en kusin – och ingen hittills har frågat dem hur de mår. Efter ett tiotal sessioner gråter en av flickorna och vill inte sluta terapin.

I mitt hjärta gör det ont.

Shora Esmailian

Publicerad i Arbetaren november 2008

Annonser