”Den officiella versionen är svår att svälja” – Irans valsiffror ifrågasätts i ny rapport

ARBETAREN | Slagorden i Iran har nu övergått från ”Mousavi, ta tillbaka min röst” till ”död åt diktatorn”. Men ett eventuellt valfusk diskuteras fortfarande innanför såväl som utanför landets gränser. En nyutkommen rapport indikerar att valfusk har ägt rum.

På tisdagen meddelade det iranska Väktarrådet att valet för snart två veckor sedan gick rätt till och att det inte kommer att annulleras. Men oppositionens krav om en omräkning av rösterna och nyval kvarstår. Genom att använda statistik och valresultat från det iranska valet år 2005 och 2009, samt officiell statistik från Irans centrala statistikbyrå från 2006, pekar den brittiska tankesmedjan Chatham House på att valfusk kan ha ägt rum. Rapporten visar bland annat att valdeltagandet i två provinser – Mazandaran och Yazd – överstigit hundra procent.

Mahmoud Ahmadinejad behövde 13 miljoner röster mer än alla andra tre kandidater tillsammans för att ta hem valsegern i årets val. Vilket skulle innebära att valdeltagandet var den högsta sedan den islamiska republikens bildande, även högre än när den reformistiske kandidaten Mohammad Khatami tog hem valsegern 1997. Rapportförfattarna uppfattar detta som ”märkligt” eftersom Ahmadinejad blev president i 2005 års val, när de reformistiska krafterna bojkottade valet. ”Dessa rösters återinträde borde rimligtvis ge ett uppsving åt den reformistiske utmanaren Mir Hossein Mousavi”, skriver en av rapportförfattarna, Ali Ansari, som inte har kunnat hitta någon korrelation mellan det höga valdeltagandet och uppsvinget för Ahmadinejad. Rapportens siffror och analys slår också hål på den i väst så spridda myten av att människor på den iranska landsbygden och de fattiga röstar konservativt.

Det mest slående är kanske den andra reformistkandidaten Mehdi Karroubis valsiffror. Karroubi, som är en folkkär och igenkänd politiker i Iran från den etniska minoriteten Lorer, fick i sin hemprovins Lorestan endast 4,6 procent i årets val, jämfört med de 55,5 procent han fick i valet för fyra år sedan. Ett annat skäl till varför regimens siffror anses opålitliga är att de etniska minoritetsgrupperna i Iran vanligtvis röstar på etniska grunder och historiskt sett har lagt sina röster på reformistsinnade kandidater.

Enligt författarnas beräkningar krävde Ahmadinejads valseger att han, förutom att vinna över de som i förra valet röstade på Karroubi och Rafsanjani, också behövde vinna över 44 procent av alla som tidigare har röstat reformistiskt. – Valsiffrorna kommer från samma inrikesminister som är Ahmadinejads tidigare kampanjledare, samma person som har lett rösträkningen. Den officiella versionen av händelserna gör vissa påståenden svåra att svälja, skriver Ali Ansari.

Shora Esmailian

Publicerad i Arbetaren nr 26/2009