Arbetarna stoppade ex-presidents tal

ARBETAREN | Första maj blev en dramatisk dag i den iranska huvudstaden Teheran. Regimen försökte kanalisera firandet i egna banor, men kravaller och burop bröt det tänkta schemat.

Förra året genomförde nätverket De progressiva arbetarna samordnade första maj- demonstrationer runt om i landet. I den kurdiska staden Saqqez slogs tåget ned brutalt; 40 arbetare greps och 7 åtalades i en uppmärksammad rättsprocess som sedan utvecklats till något av en tändande gnista för den oberoende arbetarrörelsen i landet.
I år hade regimen lagt om strategin. Den statliga kvasifackföreningen Arbetarnas hus hade, i samarbete med regimens paramilitära grenar, utropat en egen första maj-manifestation i Teheran. Dit anslöt sig också nätverket med arbetaraktivister.

Under söndag förmiddag samlades minst 12000 arbetare i det väldiga industriområdet i Teherans nordvästra utkanter. Poliser och basiji – islamiska milismän – närvarade i stort antal, men gav hela tiden olika och motsägande besked om var manifestationen skulle hållas.
– Först sade de: ni ska vara där borta, men sedan när folk började gå åt det hållet sade de att manifestationen skulle vara någon annanstans. Till slut tröttnade arbetarna på att bli dirigerade fram och tillbaka. Flera hundra började spontant ställa sig mitt i en gatukorsning, blockerade vägen och rev sönder plakaten från Arbetarnas hus, säger den unga aktivisten Roza Javan i telefon till Arbetaren. Vid detta tillfälle utbröt kravaller. Stenar kastades och polis svarade med tårgas och vattenkanoner.

Så småningom styrdes den växande folkmassan in på sportstadion Azadi, där högtalare annonserade att Hashemi Rafsanjani – en av Irans mäktigaste och rikaste män, landets tidigare president och den kandidat som regimen just nu hårdlanserar på nytt inför presidentvalet i juni – skulle framträda. Massan i och runt stadion, som enligt nätsajten Iran Focus nu uppgick till 20000 personer, bemötte beskedet med dånande burop. Slagord som ”regeringen borde lämna oss i fred”, ”avskaffa slaveriet i Iran” och ”majles (parlamentet) förråder oss och ledarna (för Arbetarnas hus) stöder dem” rullade över läktarna. Vid flera tillfällen när Rafsanjanis namn ropades ut restes parollen ”folkomröstning, folkomröstning, det är vad vårt folk vill ha”.

Till slut fann arrangörerna för gott att ställa in Rafsanjanis tal. I stället skickades Mahjoub, chef för Arbetarnas hus, fram på podiet.
– Han började göra reklam för Rafsanjani direkt. Han pratade ingenting om arbetarnas rättigheter. Då tågade arbetarna ut från stadion, samtidigt som en grupp på kanske 400 stormade podiet och tog ifrån Mahjoub mikrofonen. Han var helt gråtfärdig, säger Roza Javan.

I Saqqez fick stadens fackföreningar i sista stund oväntat tillstånd att fira första maj, men bara inomhus och på villkor att deras främsta ledare Mahmoud Salehi inte framträdde. Efter protester gick polisen med på att han skulle få tala i 10 minuter; han talade i 25.

Också dagarna innan första maj förekom flera arrangemang i Teheran. På fredagen samlades hundratals arbetarfamiljer till en utflykt i bergen. Dagen därpå hölls ett möte på universitetet i Teheran, där 500 studenter lyssnade till en av de åtalade arbetaraktivisterna från Saqqez och en journalist som talade om vikten av enhetmellan arbetare och studenter.

Shora Esmailian och Andreas Malm

Publicerad i Arbetaren nr 18/2005