Minnenas makt

SYDSVENSKAN KULTUR | Längs med kanalen och turiststråket Nyhavn i Köpenhamn finns ett mikromonument över en bit dansk historia. Ovanför porten, inklämd mellan uteserveringarna, står den lilla figuren: fabriksarbetaren som håller upp en hög socker formad som en kon. Han representerar de arbetare som framställde socker från de sockerrör som Danska Västindiska Kompaniet tog hem från plantagen på nuvarande Amerikanska Jungfruöarna.

Den danska imperialismens affär fungerade som en triangel: skepp med vapen satte segel mot det som i dag är Ghana där lasten såldes mot slavar, som togs till Västindien för att arbeta på plantage, som producerade råsocker som skeppades tillbaka till Danmark. År 1768 bestod två tredjedelar av den danska exporten av raffinerat socker och ekonomin blomstrade.

Danmark slår sig gärna för bröstet som den första nationen i världen att avskaffa slaveri – år 1792. Men i praktiken pågick slavhandel betydligt längre än så. Stadsvandrarna i ”Ett annat Köpenhamn” envisas med att påminna också om den bortträngda delen av denna historia. Den här gången var stadsvandringen en del av årets Örecommfestival (13/9–16/9), med titeln Memory on Trial: Media, Citizenship and Social Justice. Det är tredje året festivalen med forskare inom det fält som kallas ”kommunikation för utveckling” arrangeras av Malmö högskola och Roskilde universitet.

Hur viktigt är det kollektiva minnet för ett lands historia? Behöver vi minnas var vi kommer ifrån för att bekämpa klimatförändringar? Vad händer när kvinnor inte delar med sig av svåra minnen från sexuella övergrepp? Berättelserna om var vi människor kommer ifrån har gått förlorade i globaliseringens tidevarv, menade den framstående norske antropologen Thomas Hylland Eriksen. De eskalerande förändringarna har lett till överhettning och minnesförlust, i ekonomin, i känslolivet, i klimatet.

Ett av de mer intressanta föredragen hölls av den indiska feministen och historikern Urvashi Butalia. Hennes ämne – indiska och pakistanska kvinnors svårighet att tala om hur de utsattes för sexuellt våld under delningen 1948 – kunde inte vara mer aktuellt. Dagen innan hade dödsdomarna fallit över de fyra män som våldtog en ung kvinna i New Delhi i vintras och misshandlade henne så svårt att hon senare avled. Det är inte förrän på senare tid kvinnor börjat tala om det de utsatts för, och sent omsider har efterforskningar om vad som egentligen hände under åren kring delningen blivit en av den indiska kvinnorörelsens största uppgifter. ”Tiden är inne för att tala om det sexualiserade våldet i Indien”, proklamerade Butalia. Utan minnen, ingen historia – eller snarare en annan historia, nämligen förövarens.

Shora Esmailian

Publicerad i Sydsvenskan 18 september 2013.