Sahara på bordet

SYDSVENSKAN KULTUR | Fredrik Laurin och Lars Schmidts bok om exploateringen i Västsahara tvingar Shora Esmailian att ta ställning.

När grävande journalistik är som bäst och när reportage är som sämst. Så kan man sammanfatta ”Tyst territorium – sju reportage om Västsahara”. Att det finns starka kopplingar mellan Sverige och ockupationsmakten Marocko är redan välkänt. Men journalisterna Fredrik Laurin och Lars Schmidt tar fram och nagelfar fakta på briljant grävarmanér – om de svenska fiskare som trålar utanför västsaharisk kust, bryter mot internationell lag och drar upp ton efter ton sardiner. Om fisk som hade kunnat föda undernärda västsaharier men som i stället mals till mjöl, blir lax- mat i Norge och hamnar på våra tallrikar – eller i våra Omega-3-piller. Om fosfatmalmen som olagligt bryts upp av Marocko, skeppas till Ryssland och landar på våra åkrar.

För att undersöka det sistnämnda tar författarna hjälp av en forskare som med hjälp av isotoper kan visa om den mat vi stoppar i munnen har götts av fosfat från just Västsahara. Laurin och Schmidts journalistiska kreativitet, jakten på fosfatmalmen och forska- rens entusiasm är det mest spännande i ”Tyst territorium”. Genom historiska tillbakablickar och geopolitiska förklaringar lyckas författarna också ge en bild av de händelser som lett fram till dagens allt grövre exploatering av Västsahara och dess folk.

Men reportagedelarna är desto sämre. De är alla skrivna med en enda berättarröst, som från första början är förvirrande: Vem av de två författarna är på plats i Västsahara? Alldeles för långt in i boken pågår fortfarande berättelsen om journalisten själv och den grupp han reser med – men jag vill inte läsa om hans sömnbehov, toalettbesök eller hans eviga svårigheter att få tag på en öl i Västsahara. Hellre än beskrivningar av hur han som västerlänning tar sig in på farlig mark eller beskådar ”fem vackra kvinnor” hade jag sett djupare porträtt av de människor som lever under ockupation. De vars röster sällan hörs, från just ett tyst territorium.

Ändå tvingar boken mig som läsare att ta ställning – inte utifrån skildringarna av vardagen under ockupation, utan utifrån de brutala fakta om vår inblandning i förtrycket och omvärldens passivitet som presenteras. Det finns en osynlig länk mellan ditt matbord och lidandet i Västsahara.

Shora Esmailian

Publicerad i Sydsvenskan 21 november 2013.