Rätten till abort kan aldrig tas för given

Posted on 17 maj, 2015

0


Ebba_Busch_ThorKVÄLLSPOSTEN KULTUR | En tioårig flicka som blivit våldtagen nekas abort i Paraguay. Tanken är outhärdlig: en liten, späd, outvecklad flickkropp ska bära ett barn och genomlida en förlossning. Tiden – livet – därefter är ännu svårare att föreställa sig.

Rätten att avsluta en oönskad graviditet, som i Sverige har mer än 40 år på nacken, kan aldrig tas för given. Särskilt inte när abortmotståndare flyttar fram sina positioner, som inom Kristdemokraterna sedan valet av Ebba Busch Thor. Partiet vill införa en samvetsklausul – KD kallar den ”samvetsfrihet” – som ska befria vårdpersonal från att genomföra abort om det strider mot deras religiösa övertygelser.

Förslaget må låta som en mild kompromiss, men i realiteten är det ett steg mot inskränkningar i aborträtten. I de länder där en sådan klausul har införts, som Italien, har det resulterat i att kvinnor fått sämre tillgång till aborter. Dessutom ska vården vara jämlik; risken finns att en samvetsklausul skulle leda till ojämlikhet om alla inte kan räkna med att behandlas lika. Personalens religiösa uppfattningar kan inte få styra vården.

På tisdagens ”Debatt i Lund”, en regelbunden tilldragelse som lockar stor publik till universitetet, var rubriken ”Ligga i Lund – eller bara hålla handen?” Deltagare från olika feministgenerationer reflekterade kring hur långt kampen egentligen har kommit och om vi är så mycket friare nu än före den sexuella revolutionen.

Debatten var spretigare än titeln, men det hettade till mellan redaktören för den nyutkomna ”Sexjournalen” Elina Pahnke och författaren Gunilla Thorgren kring just religionens roll: medan Thorgren ensidigt fördömde religion som en bakåtsträvande kraft påpekade Pahnke klokt att det inte finns en rak linje mellan att religionen flyttar fram sina positioner och att kvinnors rättigheter urholkas. Inskränkningar i reproduktiva rättigheter har också inträffat i tider av stora ekonomiska förändringar, exempelvis i Spanien, där krisen 2008 följdes av förslag om begränsningar i aborträtten.

Ett sätt att slå vakt om vunna segrar är att öppet tala om abort och sexualitet. Debatten i Lund blev därmed i sig själv en politisk handling, och så även malmötecknaren Julia Hansens nyutkomna ”Det växer” (Kolik förlag). Hansen tecknar ett vittnesmål om hur en kvinna blir bemött både privat och professionellt när hon vill göra abort. Kanske kan det tyckas överflödigt, men hennes serier visar tvärtom att feminismens eviga påstridighet om rätten till den egna kroppen är nödvändig.

Påminnelser kommer också från andra delar av världen, som från flickan i Paraguay. Just för att de är så grundläggande måste sexuella och reproduktiva rättigheter hållas vid liv, genom debatter, serier, all slags kultur – och lagstiftning.

Shora Esmailian

Publicerad i Kvällsposten den 17 maj 2015.