Kampen om Berlin

RE:PUBLIC | I Berlin förs kampen om staden med allt hårdare metoder. Å ena sidan förfulning och lyxbilsbränningar. Å andra sidan bilhissar som kör bilen till en säker parkering vid lägenhetsdörren.

Den gråa byggnaden, med alla fönster som siktar upp mot himlen, är insprängd i korsningen Berger Strasse och Liegnitzer Strasse och det finns en väsentlig skillnad mellan den och grannhusen. Från gatan kan du svänga in mot något som ser ut som ett garage. Men garaget ligger inte, som i de flesta flervåningshus, på markplan eller leder ner till källaren. En jättehiss öppnas och en glänsande ren, svart bil kör ut.
– Det är en hiss för bilar. Det här huset kallas för »Carloft«. Du kör in din bil i hissen, åker upp till din våning och parkerar den utanför ditt vardagsrum, berättar Martin Huber.
Han är aktiv i den antifascistiska rörelsen i Berlin och har bott i Kreuzberg i över 10 år.

Carloft byggdes för knappt tre år sedan mitt i hjärtat av Kreuzberg, ett starkt vänsterfäste med många tysk-turkiska invånare. Huset byggdes som ett så kallat »gated community«, ett socialt bostadsreservat för dem med rejält kapital. Några meter till vänster om hissen finns en grind. Ett par ungdomar drar sitt passerkort på insidan för att komma ut.
– Det här har inte varit ett så lyckat projekt, berättar Martin Huber.
– De flesta lägenheter står tomma. De har problem med att sälja eftersom byggnaden har attackerats så många gånger med stenar och färgbomber.
Motståndet har gjort det svårt för husägaren att sälja lägenheterna.

Färgen som bomberna lämnar efter sig är del i en större målning. Till höger, till vänster, ovanför och under nästan så gott som alla portar i Kreuzberg trängs graffiti, tags, målningar, klistermärken och affischer uppsatta lager på lager. Gamla möbler och mattor ligger övergivna på gatan. Påsar, lakan och banderoller hänger ner från fönster lite här och var. Paraboler sticker ut ur balkongerna.

En förfulning pågår i stadsdelen.

Fenomenet fördes på tal som en medveten strategi på ett öppet möte om Kreuzbergs framtid nyligen, men någon organiserad förfulning för att hålla bort människor med kapital behövs inte. En spontan sådan pågår för fullt.
Motståndet som Martin Huber syftar på har i flera års tid bedrivits i olika stadsdelar som Kreutzberg. Det handlar om att bekämpa gentrifieringen – en process som för med sig höga hyror, snyggar upp, rensar bort, öppnar chica affärer och tränger ut de ursprungliga invånarna från sina hem och sina stadsdelar. I deras ställen flyttar den övre medelklassen in. Hyrorna stiger över hela Berlin, och när människor inte har någon annanstans att ta vägen tränger allt fler ihop sig på allt mindre ytor.

För två år sedan drogs en kampanj igång mot projektet som kallas Media Spree, en satsning sjösatt av stadens myndigheter för att bygga om strandpromenaden i Kreuzberg och Friedrichshain, på var sin sida av Osthafen-floden, tidigare gräns mellan Öst- och Västberlin. De gamla fabrikerna skulle bort. Den gråa betongen ersättas med ny arkitektur à la 2000-talet och en jättearena smällas upp – allt för att locka till sig privata investerare, för att »lyfta upp« dammiga stadsdelar.

En liten grupp Kreuzbergbor började forska i projektet, och när de insåg hur markant stads- bilden höll på att förändras samtidigt som hyrorna höjdes ordentligt satte de igång en upplysningskampanj. Gruppen kallade sig för Sänk Media Spree. De delade ut flygblad till alla hushåll på både tyska och turkiska och samlade underskrifter för att få igenom en folkomröstning om projektet.
– Sänk Media Spree var lyckad, mycket på grund av att förändringarna var så kännbara, säger Martin Huber.

Gruppen lyckades få igenom en folkomröstning, vann den och Media Spree stannade av – även tack vare extra motstånd i den ekonomiska krisen.
Efter sin delseger började rörelsen flytta fokus från de nya byggnaderna till de allt högre hyrorna. Sedan dess har demonstrationer, manifestationer och festivaler anordnats med slagordet »Mieten stopp«, stoppa hyrorna. Och till allt detta kommer förfulningen – och den aktivitet som pågår på nätterna: lyxbilsbränningen.

År 2008 sattes sammanlagt 135 lyxbilar i brand i Berlin, året därpå 216. Även under 2010 ser företeelsen ut att växa. Attackerna förekommer över hela Berlin och har inspirerat andra grupper i städer som Hamburg.
– Lyxbilsbränningarna har att göra med hur invånarna har reagerat på gentrifieringen, som trots folkomröstning och allt annat som gjorts bara fortsätter. När folk ser hur vissa former av protest inte har någon effekt tar de till andra metoder, säger Martin Huber.

Förra året dök en grupp upp på internet som försvarar lyxbilsbränningarna: Bewegung für Militanten Widerstand, eller Rörelsen för militant motstånd, med den provokativa akronymen BMW.

Carloft är just svaret på denna metod. Du behöver inte längre lämna din bil på gatan över natten, hissen tar den hela vägen upp till lägenheten. När du känner för det är det bara att dra ditt passerkort och glida ut bland exotiska mataffärer, svartklubbar och anarkistiska kaféer.

Fotnot: Martin Huber heter egentligen något annat. På grund av sina politiska aktiviteter vill han inte uppge sitt riktiga namn.

Shora Esmailian

Publicerad i Re:public #16/2010