Som med Mubarak – fast utan Mubarak

Posted on 20 april, 2011

0


SYDSVENSKAN KULTUR | Shora Esmailian rapporterar från Kairo om den resultatlösa revolutionen.

Nästan hundra personer trängs i en familjs vardagsrum i arbetarklassområdet Imbaba, Kairo. Alla möbler är undandragna, stolar står framställda i rader, längst fram sitter en panel som diskuterar militärens arresteringar sedan revolutionen startade den 25 januari. Samma övergrepp nu som under Hosni Mubaraks regim, med en skillnad: de gripna ställs inför snabbt avklarade militärdomstolar och får domar om ett, två, tre års fängelse. Människorättsaktivister och advokater har valt att hålla mötet i detta fattiga område där ovanligt många familjer är drabbade av militärens våld.

Mikrofonen går runt i rummet. Korta vittnesmål från mödrar, fäder, systrar vars unga döttrar, söner, syskon ”försvunnit” i militärens system. Många brister ut i gråt. Flera unga män vittnar om tortyr och en ung kvinna berättar om sexuella övergrepp hon utsatts för i förvaret. Högljudda suckar hörs, huvuden skakas.

In stormar plötsligt en lång officer i uniform. Han säger att han själv är från Imbaba och att alla som filmar kommer att arresteras. Han sätter sig i panelen och frågar deltagarna varför de blandar in utländska journalister när de kan diskutera bröder emellan. Mödrar ställer sig upp, avbryter honom, skriker att de försökt gå via militären utan resultat. Kaos utbryter: unga män störtar in, kastar stolar omkring sig, folk flyr ut från fönstren där polisen väntar. Några lokala Imbaba-bor hjälper oss att fly till en bakgata och in i en bil.

Senare på kvällen kommer ett pressmeddelande från Imbaba-borna. De ber aktivister om ursäkt, säger att officeraren inte var från Imbaba och bjuder tillbaka alla som vill fortsätta diskutera arméns brott mot mänskliga rättigheter. Kairo slits mellan krafterna.

Shora Esmailian
frilansjournalist

Publicerad i Sydsvenskan den 19 april 2011.