Utan att förminska

SYDSVENSKAN KULTUR | Få har kunnat beskriva den queerfeministiska, stockholmska 80-talisten träffsäkert som Lina Neidestam. Hennes seriefigur Zelda, som nu getts ut i seriealbum, vägrar att passa in bland alla möjliga normer, vare sig det är monogami, hipsters som är fixerade vid kläder eller samhällets allmänna påbud om hårlöshet för kvinnokroppar.

Till stadsfestivalen Way Out West kommer Zelda med orakade ben och armhålor, en ölhatt med slang och vägran att hålla hand med sin intellektuelle wanna be-partner. Zelda ska ”slampa loss och ha kul”.

När en kvinna framställs som hård och stark är det så gott som en oskriven regel att åtminstone inom parentes reducera henne till hennes mjuka inre. I oss alla, så även hos seriefigurer, finns motsättningar. Neidestams genialiska drag är att visa dem utan att för den skull förminska Zelda, hennes tankar och den ideologi hon väljer att leva efter.

Visst blir Zelda, trots att hon vill vara polyamorös, sårad när hennes så kallade partner – ordet pojkvän är totaltabu – hånglar upp en av hennes vänner. När hon ska ragga på en kille ropar hon misogyna fotbollsramsor istället för att delta i vännernas teoretiskt-feministiska diskussion om Judith Butler. Men trots sina ständiga inre konflikter – ena stunden starkast på jorden, andra tyngd av det mindervärdskomplex som tutas i oss kvinnor sedan barnsben – är Zelda självständig, fri och tar den plats hon vill.

Neidestams snygga, men vid första synen konventionella teckningsstil, härstammar givetvis från den feministiska serietecknarkretsen i Malmö. Några av dem är hennes vapendragare i det rakt igenom feministiska seriealbumet.

Nanna Johansson visar upp djurrikets sämsta pojkvänner och Loka Kanarp har valt ut ytterliga några radikala kvinnor från sin porträttserie ”Historiska kvinnoporträtt”.

Ellen Ekmans avbildning av folk – rätt breda runt midjan och i avsaknad av haka – och vulgaritet är befriande och nästintill obligatoriska inslag i ett feministiskt album. Vi tycks aldrig kunna få nog av den sydsvenska serievågen.

Shora Esmailian

Publicerad i Sydsvenskan 15 juli 2013.