Malmös gråhet fångas i tv-serien ”Bron”

Posted on 8 november, 2015

0


KVÄLLSPOSTEN KULTUR | Shora Esmailian hamnar mitt i inspelningen av tv-serien ”Bron” och ser en serie som inte värjer för Malmös mörka sidor.

Under några vinternätter, medan Malmödimman lindande in vårt höghus tätt, tätt, hade jag inget bättre för mig än att vanka av och an med min dotter liggandes på underarmen i hopp om att hennes magsmärtor skulle släppa. Vid några tillfällen var dimman så kompakt att inget utöver balkongräcket syntes. Men så bröts nattens stillhet till slut och jag fick sällskap. Under de för serien mycket passande väderförhållanden började senaste säsongen av ”Bron” spelas in, precis nedanför vårt hus (stolt proklamerar jag för alla som nämner tv-serien att jag bor i polishuset). Jag sneglade ner för fönstret för att få en glimt av Saga Norén eller hennes numera så välkända Porsche. På dagtid fanns spåren kvar: under flera veckor syntes ”Polisen”-skylten, även när inspelning inte pågick.

För den som vill beskåda den senapsgula sportbilen på nära håll är det bara att bege sig till Teknikens och Sjöfartens hus i Malmö. Sedan i september pågår en utställning om den populära tv-serien i samarbete med produktionsbolaget Filmlance som producerar ”Bron”. Invid Porschen hänger Saga Noréns numera så välkända skinnpaj och kappa. Ovanför breder en stor karta över Malmö ut sig, med markeringar av de platser där seriens nyckelscener spelats in.

Utställnings titel – ”Ett Malmö som inte finns” – är ändå en aning missvisande. Förvisso inträffar inte så spektakulära mord i verklighetens Malmö som i tv-seriens ”Bron”, tack och lov. Men det vackra fotot och seriens bildspråk säger ändå en hel del om både Malmö och Köpenhamn. Här porträtteras den flådiga överklassen som lever i överflöd och de enklare förhållandena i miljonprogrammen, den öppna vyn över havet såväl som smutsiga, nedgångna industrimiljöer. Sällan har det Malmö som faktiskt finns fångats med samma visuella effekt. Just detta trängs på liten yta, om än åtskilt med knivskarpa gränser: inte långt från ödetomter, vackra kyrkogårdar. Medan invandrade familjer trängs i den halvt informella basaren ”Fyndbörsen” på helgerna för att kunna inhandla billiga hygienartiklar breder Limhamnsbor ut sig i sina mastiga villor. Och allt

Trots att så få av karaktärerna pratar skånska vilar ändå ingen Stockholms-känsla över kriminalserien, som bänkar långt mer än en miljon tittare varje söndagskväll. Men framför allt förmedlar ”Bron” en känsla, en stämning som de som bor i Malmö känner igen: stadens slaskiga gråhet kommer verkligen till sin rätt.

Det är den som förenar alla som bor här, oavsett klass eller hudfärg. Kanske är det så man ska se dimman från Bron: som en stor nivelleringskraft, den gemensamma nämnaren, den ”Malmöanda” som så ofta håller invånarna i sitt grepp. I dimman är vi alla lika.

Så speglar ”Bron” både de djupa klyftorna i staden och allas vårt delade öde.

Shora Esmailian

Publicerad i Kvällsposten den 8 november 2015.

Posted in: Analys, Kultur