Status quo på SU

GAUDEAMUS | Fyrtio år har gått sedan de stora revolternas år 1968. Mycket har stötts och blötts, analyserats och diskuterats i medier och på seminarier om det som hände för exakt fyrtio år sedan. Så gör även vi på Gadden.

För det var, när allt kommer omkring, just Stockholms universitets studentkårs kårhus som blev ockuperad av stockholmsstudenter i slutet av maj 1968. I numret du bläddrar i kan du på hela sju sidor läsa om varför de ockuperade kårhuset (som på den tiden låg på Holländargatan 34): ockupanterna var trötta på nya förslag som skulle ta bort många fria val på universitetet och anpassa det till näringslivet, i en utredning kallad UKAS. Och de var trötta på kårbyråkrati – att deras representanter mest höll sig på sin kant och inte tog till nödvändiga åtgärder.

Fyra decennier har förflutit och snart har alla ockupanter gått i pension, men var det verkligen en helt annan tid? Har dagens studenter på Stockholms universitet och andra lärosäten i Sverige ingenting gemensamt med dåtidens ockupanter? Och är UKAS något avlägset, från en svunnen tid?
UKAS står för Universitetskanslersämbetets Arbetsgrupp för fasta Studiegångar. UKÄ står för universitetskanslerämbetet, vilket var den enhet som övervakade universitetsutbildningarna å statens vägnar. UKÄ lämnade följande kommentar till regeringen, i och med tillsättandet av utredningsgruppen för UKAS: ”Utbildningen måste utformas så att den mera direkt kan nyttiggöras i produktionen och dessutom utgöra en god beredskap inför snabba förändringar på arbetsmarknaden. (…) Utbildnings- och examenssystemet bör anpassas till arbetsmarknadens krav på horisontell och vertikal rörlighet hos arbetskraften.”

I dag uttalas UKAS Resurser för kvalitet – en utredning beställd av den förra, socialdemokratiska regeringen. Det är egentligen inte mycket som i det stora hela skiljer dessa två utredningar åt. Resurser för kvalitet, vars betänkande var klar i november, föreslår bland annat att statens forskningsanslag ska konkurrenssättas: de universitet och högskolor som lyckas dra in mest cash från privata donatorer ska premieras av staten och få ännu mer pengar. Vad blir resultatet av detta annat än att högre utbildning anpassas till näringslivets villkor, där möjligheterna till kritiskt tänkande och fri intellektuell verksamhet undergrävs i brist på pengar och resurser?
Är det verkligen detta utbildningssystem studenter, forskare och lärare vill ha här i Sverige? Och om inte, varför vet inte varje student vad Resurs för kvalitet står för, så som varenda kotte på SU visste vad UKAS stod för 1968?

Då ockuperade studenterna kårhuset och tvingande dit dåvarande utbildningsminister Olof Palme att i egen person komma och höra på dem. Nu röstar så få som 10,6 procent i årets kårval.
Allt måste nog ruskas om lite.

Shora Esmailian

Publicerad i Gaudeamus nr 3/2008