Smält is hotar inuiternas miljö

SYDSVENSKAN KULTUR | Svar till Staffan Söderbergs krönika i Sydsvenskan kultur.

Okunnigt är bara för­ namnet på Staffan Söderbergs krönika den 25 maj. Påståendet om att grönländarna skulle se smältande Arktis som ett hopp om framtiden är graverande, med tanke på att den inuitiska befolkningen, samlade i Inuit Circumpolar Conference (ICC), 2005 stämde den amerikanska staten för brott mot mänskliga rättigheter. De ansåg att utsläppen från USA hotade grunden för deras liv. På FN:s kli­matkonferens i Köpen­hamn insisterade ICC på att växthusgaserna måste stabiliseras till 350 mil­jondelar, ner från nuvarande 390.

Under senaste konferensen, som slutade i ännu ett avtalslöst fiasko, för­klarade en desperat inuitisk jägare att klimatförändringarna pågår nu och att ”om ni ska ignorera oss kan ni lika gärna sätta ett hagelgevär i munnen på oss och fyra av”.

Grönland som ”en arktisk oljeshejk” – Söderbergs formulering – är nog något Danmark ser fram emot snarare än grönländarna. Det är knappast bland ismassor och stigande hav som inuiternas ”drömmar vävs och förväntningar växer”.

Förra ICC-ordföranden Sheila Watt-Cloutier uttrycker inuiternas kamp bäst: ”Inuiterna är ett uråldrigt folk. Vårt sätt att leva är beroende av miljö och djur. Klimatförändringar håller på att förstöra vår miljö och fräter bort vår kultur. Men vi vägrar att försvinna. Vi kommer inte att bli en fotnot till globa­liseringen.”

Shora Esmailian
Frilansjournalist

Publicerad i Sydsvenskan 30 maj 2012.

——————

Staffan Söderbergs svar:

Grönland har fått en ny global roll

Det är riktigt, som Shora Esmailian skriver, att grönländska politiker länge har varnat för och protesterat mot det hot mot inuiterna som följt med klimatförändringen. Men det är också sant att uppvärmningen nu har försatt Grönland i en helt ny global roll. Under de allra senaste åren har kineser, ryssar och amerikaner stått i kö för att uppvaktade 57 000 grönländarna. Och politiker från Grönland åker runt världen på svarsvisiter.

Min krönika var föranledd av utställningen ”Possible Greenland” i den danska paviljongen på höstens arkitekturbiennal i Venedig. Den har som uttalat syfte att skildra just visioner och möjligheter i denna nya geografiska och geopolitiska situation där ett tidigare otillgängligt område på klotet förvandlas till ett centrum för världs­ handel och storpolitik.

Det är förvisso inte grön­ländarna som skriver dagordningen. Men både Grönland och Danmark sitter med vid förhandlingsbordet och måste där förhålla sig till världens affärer på ett helt nytt sätt. Hur det kan sluta vet varken Shora Esmailian eller jag, vi vet inte ens förnamnet än.

Staffan Söderberg
Tidigare kulturredaktör på Sydsvenskan