SYDSVENSKAN KULTUR | Hurra för löpandebandprincipen inom sjukvården, ropar Nima Sanandaji i senaste numret av den borgerliga tidskriften Neo.

Rika länder har en hel del att lära av ”länder där resurser är begränsade”.
Stordriftsbaserad, privatiserad och vinstdriven – så ska sjukvården vara för att ha kvalité. Bara så kan den bli större, utvecklas och hjälpa fler människor. Förebilden: den indiske vårdmogulen Devi Shetty, som byggt upp ett helt vårdimperium på bara några år.

Att den billigaste hjärtoperationen på något av hans sjukhus kostar över 13 000 kronor bekymrar inte Sanandaji: ”Utländska patienter som betalar omkring 7 000 dollar för en operation får därmed inte bara tillgång till högkvalitativ hjärtkirurgi, utan också extrautrustade privatrum”. Det som föranleder denna beundran är att den offentliga sektorn i Indien inte fungerar. Men ingen fara – entreprenörer fixar biffen genom att ta ut ganska låga avgifter för skola och vård.

”Jag sätter ett pris på liv. Det är exakt vad jag gör varje dag – sätter en prislapp på liv”, sade Shetty i en intervju i oktober. Att vård och utbildning är mänskliga rättigheter verkar för Neo vara för gråsossigt och ålderdomligt, i sann New Public Management-anda.

Shora Esmailian

Publicerad i Sydsvenskan 22 juli 2013

——————

DEBATT

Svar från Nima Sanandaji

”Innovativ vård är positiv”

 

Shora Esmailian hävdar att jag i ett reportage i tidningen Neo om vårdentreprenörer i Indien hurrar ”för löpandebandprincipen inom sjukvården” och frågar varför jag inte bekymras av att ”den billigaste hjärtoperationen […] kostar över 13 000 kronor” (SDS 22/7).

Svaret är att hjärtoperationer är mycket dyra. I Sverige kostar de en eller flera hundra tusen kronor.
Det innovativa sjukhuset som jag lyfter fram, Narayana Hrudayalaya, utför operationer som bara kostar en tredjedel så mycket som de kostar i övriga Indien och dessutom håller så hög kvalitet att de också lockar till sig västerländska patienter.
Den hyllade indiska vårdentreprenören Devi Shetty, som bland annat prisas av Indiens Innovationsråd, har lyckats lansera konceptet med en ”hälsostad” som drar nytta av standardiserad produktion och hög volym för att sänka kostnaden och höja kvaliteten inom bland annat hjärtvård, cancervård och ögonkirurgi.
Det är svårt att se denna innovativa vård, som nu håller på att spridas till övriga Indien samt flera länder i Asien och Afrika, som något annat än positivt.

Nima Sanandaji

Tekn Dr och författare av rapporten ”Vårdens Entreprenörer”

Svar direkt:

Nej, Nima Sanandaji verkar inte, precis som jag hävdade i mitt första inlägg, bry sig om att den billigaste hjärtoperationen på Devi Shettys sjukhus i Indien kostar 13 000 kronor. Hur mycket billigare de än är jämfört med liknande hjärtoperationer i Sverige berör det inte Sanandaji att människor i Indien måste betala ur egen ficka för vård.

Skandalerna kring Carema och andra privata, vinstdrivande vårdenheter verkar ha gått Sanandaji förbi. Så även tankesmedjan SNS:s rapport ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” från 2011 där forskarna slutsats var att de inte kunde ”hitta några vetenskapliga belägg för att […] ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden”.

Problemet i den svenska vården är inte brist på innovationer utan på resurser, så pass att Sus nu för första gången skickar gravida över sundet för att de tryggt ska kunna föda i Danmark.

Shora Esmailian

Publicerad i Sydsvenskan 26 juli 2013