SYDSVENSKAN KULTUR | ”Som en psykologisk spark i ansiktet.” Så kändes kulturdebatterna under 2012 (Lilla hjärtat, Tintin, Lindes tårtprojekt på Moderna museet i Stockholm) för det nystartade kollektivet Rummets deltagare.
Trötta på att ständigt förklara sig, matta av att alltid behöva upplysa om rasismens grunder, framför allt utleda på att omtalas som den andra i den offentliga debatten. Det var några av orsakerna till starten av Rummet, som enbart består av rasifierade (förenklat uttryckt: icke-vita) feminister och antirasister. I december förra året publicerade de sitt manifest i den feministiska tidskriften Bang, men strax innan anordnades ett fullsatt seminarium på Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm. Längtan att intellektuellt ”komma vidare”, att ”blicka inåt”, kanske till och med kunna ”bråka med varandra”, är viktiga drivkrafter.
Separatism har alltid varit provocerande, vare sig det har handlat om kvinnor som väljer att organisera sig utan mäns insyn eller om rasifierade personer utanför majoritetssamhällets kontroll. Varför? Det handlar självfallet om makt – över vilka som ska få komma till tals, vilka positioner som ska flyttas fram, vilka förändringar som ska genomföras.
Att äntligen få se sajten rummets.se lanserad är befriande, med en djup önskan om att den leder till allt det ovannämnda.
Shora Esmailian
Publicerad i Sydsvenskan 2 februari 2014.
Shora Esmailian 
Posted on 2 februari, 2014
0