Svart ångest röd tråd

SYDSVENSKAN KULTUR | Ångest. Svart, djup ångest. Det är den röda tråden genom Nina Hemmingssons hela sommarprogram.

På ett självutlämnande sätt berättar serietecknaren om den depressiva röst som tvingar ner henne i fosterställning, får floder av tårar att välla fram eller låser fast henne i en stående position, utan möjlighet till att sitta eller gå.

Ångesten är det ständigt återkommande temat i hennes liv, men det är pennorna som är räddningen. Kanske är det därför de ligger överallt. Vart hon än är ska en penna var nära till hands. Efter sorgen tecknar nämligen Hemmingsson. Och hennes välkända figur är också hennes enäggstvilling. Fast till skillnad från Hemmingsson som i många situationer spelar med så som det sociala samspelet kräver, biter figuren ifrån. Hon är framför allt feministen som sätter äckliga, sliskiga män på plats och som tycker att kallprat är slöseri med tid och energi.
Har man varit med om den vidriga högstadietid som Hemmingsson och hennes kvinnliga klasskamrater tvingades uppleva – ”bröstkontroller” av klassens pojkar, offentligt upprättade listor med utvärderingar av flickornas pubertala utveckling samt tvångsvisitering av väskor – blir man rapp i käften och fantastisk på att ge svar på tal. Det är också så Hemmingsson är som bäst: i en enda ruta med två pratbubblor.

Shora Esmailian

Publicerad i Sydsvenskan den 7 juli 2015.