Ett hoppfullt klimatmöte. Men de stora sakerna sker utanför konferenssalen.

Posted on 10 december, 2015

0


Le bourgetSYDSVENSKAN KULTUR | Inne på klimatkonferensen COP21 i Paris andas atmosfären kvävande tristess. Konferensanläggningen – en gammal hangar i Le Bourget, på lagom långt avstånd från den myllrande staden – är oöverskådligt rymlig, alla har bråttom, luftsystemet brummar ständigt i bakgrunden och någonstans mitt i allting sitter representanter från över 190 länder och förhandlar om hur de ska möta den kanske största utmaning mänskligheten någonsin stått inför. I slutet av veckan ska ett avtal avtäckas.

Alla försök att få en rimlig överblick eller följa de parallella förhandlingsspåren är dömda att misslyckas: plötsligt blir det lättare att bara stirra på kvinnan som ensam och i lugn och ro tar en cigg utanför mediecentret.

Luften är desto klarare långt ifrån Le Bourget. I helgen anordnades ”Folkets klimatmöte” i den vänsterstyrda kommunen Montreuil, strax öster om Paris. Väl uppe ur tunnelbanan möttes man av festivalstämning, musik, matstånd, konstinstallationer och utklädda aktivister med isbjörnshuvudet under armen.

Den unga och här i Frankrike mycket populära klimatorganisationen Alternatiba hade byggt upp en ”Global by av alternativ” där alla tänkbara gräsrötter – från närodlande bönder till solkraftskooperativ och oberoende medier – informerade om sina alternativ till den fossila ekonomin. En omställning ska kännas möjlig, men också vara fylld av glädje – så lyder mottot för Alternatiba, som långt innan COP21 satsat på att bygga upp en lokalt förankrad, vitt förgrenad klimatrörelse med kraft att överleva ett uselt avtal inifrån COP21. Två dagars vandring genom festivalområdet och seminarierummen i Montreuil gav intrycket att de kan ha lyckats.

Och de alternativa aktiviteterna fortsätter veckan ut runtom i Paris. En av de mest välbesökta var ett samtal mellan författaren Naomi Klein, aktuell med den svenska utgåvan av ”Det här förändrar allt – kapitalismen kontra klimatet” (Ordfront) och den nyvalde ledaren för brittiska Labour Jeremy Corbyn. Temat för kvällen var facket och klimatet. I varsitt brandtal framhävde Klein och Corbyn fackföreningarnas centrala roll i en rättvis omställning till en fossilfri värld.

Det blev oundvikligen känslosamt när Corbyn tog avstamp i de stora översvämningar som nyligen drabbade norra England och Skottland hårt. Han talade om behovet av verklig demokrati när våra samhällen växlar över till förnybar energi; ett medvetet val av andra bränslen än fossila kräver direkta ingrepp från de folkvalda i ekonomin.

Klein å sin sida påpekade vikten av att inte bara satsa på klimatjobb i industrier som tillverkar exempelvis solpaneler eller bussar, utan också på de sektorer som redan i dag genererar små, om alls några utsläpp: utbildning, vård, kultur. Som alltid talade hon om rörelsernas kraft: ”Facket är ankaret i kampen för rättvis omställning. Detta är inte tiden för små steg – det är dags för djärvhet, det är hög tid att ta ett språng.”

Få förväntar sig att det språnget ska tas inne på hangaren i Le Bourget. Men utanför – och efteråt – fortsätter arbetet för att samla de krafter som krävs, nedifrån och upp.

Shora Esmailian

Publicerad i Sydsvenskan den 10 december 2015.

Annonser
Posted in: Analys, Cop21, Klimat