‘Stigmatiseringen av romer fortsätter ännu’

Posted on 13 april, 2016

0


PallasEXPRESSEN KULTUR | Hynek Pallas ”Oanpassbara medborgare” är en skoningslös resa genom de senaste hundra årens förföljelse av tjeckiska romer. Shora Esmailian läser en högaktuell men onödigt snäv studie av en rasism som egentligen saknar gränser.

Från plats efter plats blir de bortkörda. Förra året från parkeringen vid Dalaplan, Pildammsparken, Sorgenfrilägret vid Industrigatan och i år, så sent som i förra veckan, från Johanneskyrkan och Kontrapunkt.

De senaste veckorna har det stått klarare än på länge: det är en systematisk antiziganism som Malmö stad bedriver. Den institutionaliserade rasismen mot romer som också är EU-migranter drar genom gatorna. Utan att komma på någon bestående lösning, utan att tala med hemlösa människor om deras situation fortsätter staden sina försök att pressa ut dem ut ur offentligheten, samtidigt som man håller i gång en svada av välmenande byråkratiska fraser.

Hyckleriet blev uppenbart i fredags på Romadagen – romernas internationella dag – när kommunen hissade den romska flaggan framför Stadshuset samtidigt som polisen tvingade bort de romer som än en gång, just på denna plats, demonstrerar mot kommunens behandling av dem.

Ändå vägrar romerna att ge upp. Med parollen ”Bostad sökes” fortsätter de att protestera utanför Stadshuset – och polisen fortsätter att ta ifrån dem deras madrasser.

I detta läge får jag Hynek Pallas nya bok ” Oanpassbara medborgare: historien om förföljelsen av de tjeckiska romerna” i min hand. Det är en högaktuell och plågsamt viktig bok som går igenom de senaste hundra åren av rasism och diskriminering mot den romska befolkningen i Tjeckien, en tradition som politiker – oavsett regim – antingen eldat under eller ignorerat. Därför har också stigmatiseringen av romer fortsatt in i våra dagar.

Det mest drabbande partiet är den om folkmordet på romerna – Porajmos – under andra världskriget. Pallas gräver fram allt som finns om koncentrationslägret Lety i närheten av Prag och visar att det upprättades på tjeckernas eget initiativ, inte tyskarnas, och att de officiella siffrorna över de som dog där (300 personer per år) är allt för låga.

Lety byggdes på adelns mark; Pallas briljerar när han förklarar vilken samhällsklass som tjänade och drev på Porajmos i Tjeckien. Än i dag kan inte romerna ha minnesmärken eller ceremonier på platsen, eftersom en lönsam grisfarm drivs där…

I kapitlet som handlar om efterkrigstiden och kommunisttiden fortsätter Pallas sin skoningslösa granskning. Han vill slå hål på myten om att romerna fick det bättre när den sovjetiska sattelitregimen erbjöd dem bostäder och arbeten.

I stället visar han hur assimilationslagen från 1958 tvingade resande folk att bosätta sig, hur de tilldelades de tyngsta och smutsigaste arbetena i bland annat kolgruvor, hur skolpolitiken tvångsomhändertog barn och det romska språket förbjöds och försvann på bara en generation.

Det är ett gediget arbete, men Pallas överspända kommunisthat blir till slut en smula tröttsamt. Han låter inte läsaren själv ta ställning till fakta som presenteras – alltför ofta faller han för frestelsen att leverera en snubbig punchline.

När arbetstillfällena försvann i och med att de stora industrierna privatiserades eller lades ner efter 1989 hade många romer förlorat anknytningen till den landsbygd som varit deras hem i generationer. I dag är de i hög grad urbaniserade och lever i fattiga och nedgångna förorter. Rasismen har gått i arv till nästa generation politiker; attacker och segregation är vardag igen – det är samma farsot i nya sammanhang.

Mot slutet av boken träffar Pallas passionerade aktivister som kämpar mot vad Amnesty kallar ”systematisk diskriminering mot romska barn i skolan”. De berättar om de romsk-segregerade klasserna, mobbingen och trakasserierna, hur de kämpar för rätten till jämlik utbildning i motvind.

Det är alltid inspirerande att läsa om sådan kamp – i synnerhet i ljuset av vad som pågår här – men tyvärr blir Pallas bok lite för långrandig för en svensk läsare. Den hade tjänat på utblickar från den strikt tjeckiska scenen.

Det mest framträdande draget hos antiziganismen är ju hur gränslös den är.

Shora Esmailian

Publicerad i Expressen den 13 april 2016.

Annonser
Posted in: Kultur, Rasism, Recension